ylvaaek

Safiran är en nordsvensk före detta travhäst, som jag då hade att rida på när jag kom tillbaka till Eda efter att ha upptäckt att jag inte hade talang för islandshästar och provat en termin på den nästintill värdelösa ridskolan i Åtvidaberg.

Eftersom Safira är en ganska kraftigt byggd häst (klumpig) skulle inte benen hålla för hoppning, så det blev dressyrträningar för oss. Vi gjorde stora framsteg båda två, från att vara dåliga båda två till att kunna starta clear round hoppning hemma och till och med en lokal dressyr. Hennes tidigare personbästa i dressyr var att komma sist - vi kom typ tretton av femton starter eller vad det var...

Vinter 2010 hände en olycka på en ridlektion. Safira och en annan häst bråkade och tjejen på den andra hästen fick en spark på benet, vi trodde att det var av men det var det inte som tur var. Safira var alltid tjurig när man skulle ta på sadeln, och ibland när man skulle sitta upp. Men mot slutet var hon jättesnäll, särskilt om det inte var folk i stallet. Benskydden var hopplösa att få på om det var stressigt. Kort sagt - hon trivdes inte med att det alltid var mycket folk i stallet med andra hästar, stressigt, många ryttare. Så sommaren 2010 såldes hon (väldigt billigt, vi kunde fått mycket mer) till jättetrevliga människor. Det dåliga var att hon flyttade hela vägen till Skåne.

Hösten 2010 när jag hade praktig hos Fredde o Piia nere i Flyinge kunde jag hälsa på min älskade. Hon kunde inte haft det bättre... En till nordsvensk travare som sällskap och en shettis, hon får gå ute mycket och ridas ut i skogen.

Sofia o Safiras kompis Poppe, om jag inte minns namnet fel =)