ylvaaek

I förrgår satt jag på resecentrum och väntade en lång stund på bussen och en tjej i 35-årsåldern satte sig bredvid mig. Hon hade en bukett tulpaner som hon förklarade att hon hade fått av en finsk alkoholist, och att hon också var alkoholist och att visst är det fint att människor gör så mot varandra? Jag tyckte hon var lite läskig och svarade javisst, tittade ner i marken och satte mig längre ut på stolen.

Sen kom en kille som hon kände och hon berättade sina största problem för honom. Hon hade femhundra kronor kvar. Sen sa han att det var den 28 februari och då började hon stortjuta och sa att hennes dotter fyllde tretton år och att hon var hemsk o allt det där. Jag började nästan gråta själv, så synd tyckte jag om stackars lilla dottern och henne själv. Så tog hon fram ett paket vin och drack, klockan tre en måndag.

O jag tänkte: stackars människa! Att jag klagar på mina problem o så finns det verkligen folk som har det mycket värrre än jag nånsin kommer få det (förhoppningsvis). Så skulle de ut o röka o sen åka hem till honom. Hon gnällde rätt mycket o sa att han måste lova att vara snäll! Hon sa till mig att det är väl klart man är rädd, han hade misshandlat henne flera gånger. Så gick de o jag gick till min buss.

Det är en ska att se olyckliga människor på film, en helt annan att se och prata med dem i verkligheten! Riktigt läskigt faktiskt...

Kanske inte så roligt och hästigt inlägg, men värt att tänka på! Ens problem verkar så små...