ylvaaek

Är vår lärares bästa och mest använda uttryck. Men hur tävker man på säkerheten bäst? Är det att alltid ha hjälm o väst o skor med stålhätta? Jag tycker att när man överdriver såhär blir det lätt bakvänt, att det blir mindre säkert ju mer man tänker. Som att leda med kedja till exempel. Kanske får man större kontroll för ögonblicket, men vad gör man om kedja en dag inte räcker? Hästen bllir okänslig. Eller om man säljer hästen och nya ägaren inte har kedja så hästen blir livsfarlig? Att rida barbacka är också ett exempel på det här. Det är förbjudet på skolans anläggning. Men att rida barbacka är superbra för balansen, och har man inte gjort det är ju risken större att man ramlar av även i sadeln. Plus att det är jobbigt för hästen att aldrig få slippa den tunga sadeln. Att ha foten i stigbygeln när man ändrar stigläderlängden är också fel, tycker jag. För foten åker lättare igenom och fastnar om hästen skuttar till och man sitter inte alls stadigare. O vi får ju rida utan stigbyglar på lektionerna. När man har skor med stålhätta spelar det ingen roll hur trampsäkra de är om de är så halkiga att man ramlar under hästen och blir trampad i ryggen istället. Nu blev det ganska mycket på en gång, jag har massor av exempel till, men ni fattar hur jag tänker, eller hur?

Den bästa säkerheten är en trygg, välmående häst och en erfaren uppmärksam människa! Det sitter i hur man hanterar hästarna och inte i regler och utrustning. Man måste kunna läsa av hästen och veta vad den ska göra innan den gör det och kunna reagera efter det! 

Vad tycker ni? Kommentera!