Underbart

Att gå ut på kvällen för att ge hästarna foder i hagen och de kommer springandes mot en, det är underbart ♥

Vackra mobilbilder =P Visst går det bra med min bloggfria dag?


Promenad

Nu har vi fixat en grind så att det går att komma förbi den där färisten, även om det är lite krångligt med två tjocka buffliga hästar. Sen gick jag, mamma och lillebror en promenad med Herman o Daphne för att de skule bli lite hanterade och ompysslade. Jag fick också min totalt ointresserade bror att gilla Daphne, han stod och borstade en lång stund på hovskägget och svansen.

Så härligt att kunna titta ut och se hästar i hagen. Underbarast.

Hästar som har betytt lite extra, Mirre

Mirage kom till Eda på våren 2010, en pensionerad hopphäst, triangelmärkt. Christina ville ta föl på henne, men det gick inte bra så hon lånades ut till Eda. När Jennifer fick Silver fick jag rida Mirre. Trots att jag visste att vår tid tillsammans skulle bli kort redan från början gick det inte att låta bli att älska den där hästen...

Så välutbildad, men ändå en utmaning att rida, pigg, känslig, arbetsvillig, duktig på både hoppning och dressyr. Jag undrar hur långt hon kunde ha kommit på tävlingar om hon inte hade varit triangelmärkt. Helt enkelt den perfekta hästen! Jag kommer aldrig att träffa någon som Mirre igen... Så perfekt. Dagen innan hon skulle flytta till sin nya ägare hittade jag henne i hagen med ett genomtjockt ben och en massa blod. Det var en av de hemskare dagarna i mitt liv. Som tur var blev det inget allvarligt, men Christina tog sin häst med sig hem och det fanns inget någon kunde göra.

Senare flyttade Mirre till Philippa i Bestorp där jag kunde häsla på lätt. Det var en lyckodag när Philippa talade om att hon inte hade tid för Mirre alla dagar i veckan, och att jag därför kunde bli medryttare och rida två gånger per vecka. Men underbart är kort och i december hände det som inte fick hända. Mirre hade allvarlig kolik två gånger, och när veterinären tittade på henne upptäckte de dessutom cancer.

Det var inget att göra åt saken, den mest perfekta av alla hästar fick flyga till himlen den 17 december 2010, 21 år gammal, efter att ha tillbringat sin sista dag tillsammans med sin bästa hästkompis hos Christina. Jag hann inte säga hejdå. Men det var nog lika bra, jag vet inte om jag skulle ha klarat det...

Inte jag som rider på de här bilderna...


Har inte så många bra bilder på henne tyvärr... Jag ska leta lite de kanske ni får se nån annan gång ;)



Hästar som har betytt lite extra, Safira

Safiran är en nordsvensk före detta travhäst, som jag då hade att rida på när jag kom tillbaka till Eda efter att ha upptäckt att jag inte hade talang för islandshästar och provat en termin på den nästintill värdelösa ridskolan i Åtvidaberg.

Eftersom Safira är en ganska kraftigt byggd häst (klumpig) skulle inte benen hålla för hoppning, så det blev dressyrträningar för oss. Vi gjorde stora framsteg båda två, från att vara dåliga båda två till att kunna starta clear round hoppning hemma och till och med en lokal dressyr. Hennes tidigare personbästa i dressyr var att komma sist - vi kom typ tretton av femton starter eller vad det var...

Vinter 2010 hände en olycka på en ridlektion. Safira och en annan häst bråkade och tjejen på den andra hästen fick en spark på benet, vi trodde att det var av men det var det inte som tur var. Safira var alltid tjurig när man skulle ta på sadeln, och ibland när man skulle sitta upp. Men mot slutet var hon jättesnäll, särskilt om det inte var folk i stallet. Benskydden var hopplösa att få på om det var stressigt. Kort sagt - hon trivdes inte med att det alltid var mycket folk i stallet med andra hästar, stressigt, många ryttare. Så sommaren 2010 såldes hon (väldigt billigt, vi kunde fått mycket mer) till jättetrevliga människor. Det dåliga var att hon flyttade hela vägen till Skåne.

Hösten 2010 när jag hade praktig hos Fredde o Piia nere i Flyinge kunde jag hälsa på min älskade. Hon kunde inte haft det bättre... En till nordsvensk travare som sällskap och en shettis, hon får gå ute mycket och ridas ut i skogen.

Sofia o Safiras kompis Poppe, om jag inte minns namnet fel =)



Hästar som har betytt lite extra, Silja och Silfur

När jag slutade på Ginger började jag med islandshästar, och blev så småningom "hyrare" på Silja frá Arbakka. Det började en sommar när min kompis hyrde en häst och jag följde med. Silja hade just fått ett föl, Silfur från Lindmåla och det blev jag som fick sätta igång henne efter det.

När det inte var lektioner fick jag rida, träna lite och mest ut i skogen. Om jag ska vara ärlig så var jag ganska dålig på att rida islandshästar. Vi tävlade en gång, med ganska dåligt resultat. Men det krävs ingen vidare skicklighet för att rida ut och ha kul i skogen. Silfur var... som ett föl. Busig och social och jättegullig. Han sprang runt och busade med Silja när man red i hagen kommer jag ihåg.

Mina bilder på dem har försvunnit, eller jag vet inte var de är i alla fall. Så de här är från Lindmålas hemsida.

Skäcken är Undra, född några veckor efter Silfur.

Silja är kvar på Lindmåla, och Silfur är på hingstbete.


Hästar som har betytt lite extra, Ginger

Först och främst måste Ginger vara med på den här listan, ponnyn som har lärt mig så enormt mycket och fortfarande är den häst jag älskar mest. Ginger och jag träffades första gången när jag var på ridläger, år 2005. Hon var då fem år gammal och sutten på en gång tidigare. Kärlek vid första ögonkastet var det, om man nu vill tro på sådant. Så fick jag sitta på henne en gång och ledas runt lite i skritt på ridbanan, gissa om jag var lycklig!

På Hubertusjakten det året red jag henne igen, på 30 cm hinder tror jag att det var. Vid årsskiftet började jag som hyrare. Det var mycket slit, blod, svett och tårar när jag, mamma och min syster kämpade med den ponnyn. Herremingud, jag förstår inte varför vi inte gav upp egentligen, men samtidigt skulle det inte ha gått heller. Ginger ville inte jobba, hon la sig ner när man red och rullade sig, med sadel och allt. Det är ett under att bommen höll! Och hon kunde bocka också, men efter ett tag lärde man sig att sitta kvar. Ett annat trick hon hade var att tvärstanna, snurra runt och dra ner huvudet så att man flög rakt in i staketet. Och när hon hade lärt sig rygga gick det inte att få henne att gå framåt, hon kunde backa flera varv i ridhuset.

Vi har så många minnen tillsammans, både bra och dåliga. Det bästa minnet var när vi tävlade efter en hoppkurs, och vann på höjdhoppning, trots att hon la sig ner och slängde av mig två gånger på framridningen. Det är fortfarande mitt livs bästa ögonblick. Kort efter det slutade jag hyra och började med islandshästar istället. Men jag slutade när det gick som bäst, jag hade fått vad jag ville ha: en ridbar häst. Även om hon var långt ifrån perfekt och ofta slängde av barnen...


Den senaste som hade Ginger är Emma, de hade en helt annan historia tillsammans.

Jag hittade inte några fina bilder på lillsnuttan, de finns på kameran, och så kan jag inte få in dem i datorn...


Herman & Daphne

Herre min gud, det där var intressant ;)

Herman var tydligen tränad både western och vanlig ridning, men det var meningen att vi skulle rida western på dem båda. Daphne kunde ingenting egentligen. Gå framåt och stanna kunde hon, men det var inte alltid hon förstod ändå eftersom hon är relativt outbildad. Dessutom hade hon inte blivit riden på två veckor...

Först red jag Herman och Tuva på Daphne. Man känner sig som en total nybörjare när man för det första ska ha långa tyglar, benen ut från hästen och ge kommandon med rösten. Smacka för skritt, sss för trav och whoa för halt. Precis som när vi kör travhästarna i skolan.

Sen bytte vi hästar så jag fick rida Daphne. När vi var i en sväng som var mot stallet busade hon lite och bockade. Det var inga problem att sitta kvar, bara lite gulligt sådär. Men sen skulle mamma rida på henne en stund... I samma sväng fast i andra varvet blev det lite bocksprång igen, och hon ramlade av. Fast det gick bra. Det var en häst i hagen på andra sidan vägen som busade runt och gjorde en massa bocksprång. Han hade inte blivit riden på ett tag han heller och bara fått tråka i hagen med sin dräktiga mamma, och ville få lite fart på våra hästar.

Sist red vi ut en liten runda i skogen, då var Daphne trött och orkade inte busa mer så det blev lugnt.


Iväg mot...

...Herman och Daphne för provridning =)

Jag hittade några två år gamla foton på dem i min mobil

Lite lik Romeo va?

Daphne


Hästar som har betytt lite extra

Jag hade skrivit en låååång text om den häst som har betytt mest av alla, Ginger. Men, när min dator dog och internet försvann raderades den... Så får ta o skriva en ny. Om ni vill?

Ren o fin Ginger, förra sommaren
Foto: Emma

Sommarplaner

Sommaren blir inte långtråkig för mig kan jag lova! Juni blir väl lite slappt, mest hästpyssel och inte så mycket ansträngande saker. Men i juli drar Edas ridläger igång och då blir det jobb i tre och en halv vecka, plus att jag ska på mitt eget läger, första veckan i augusti. I juli ska jag också hinna med att jobba i glassboden vid badet, 10 dagar eller vad det blir (bland annat midsommar). Jag blev erbjuden jobb som simlärare, eller hjälp till den riktiga simläraren då, men det blir lite för mycket då, jag hinner tyvärr inte. Det hade varit kul.

Dessutom ska jag, mamma och min syster vakta hästar åt en släkting som har två storhästar. De ska gå i hagen precis bakom vårt hus, det kan inte finnas något härligare än att kunna titta ut genom fönstret och se hästar. Jo, förresten. Om det var mina hästar, eller ännu bättre, min Boris som gick där. Den ena som heter Herman är en nordsvensk travare, och den andra, Daphne, är en unghäst som ska bli westernhäst när hon växer upp. Vi måste bara kolla igenom hagen och provrida dem så är det klart sen =)

Sommar ♥

Försenat om Saffier Jet

Sov hos Emma igår och vi glömde bort bloggen lite, fast jag lovade att hon skulle få gästblogga hehe... Jaja, här kommer lite bilder på henne och Jet i alla fall!

Bilderna blir sådär lustiga att man knappt ser bakbenen och rumpan, och så ser huvudet och framdelen gigantiska ut. Beror på att jag inte är sådär jätteskicklig på att fota hoppbilder så kameravinkeln blir fel...

Jet är en superfin häst, dock är han lite feg och överhoppar sig enormt. Visst är han och Emma fina tillsammans!?

Mot geten

I eftermiddag åker jag till Emmas häst och hjälper till lite med hoppningen, kameran hänger med såklart! Det ska bli spännande att se var han bor eftersom de har flyttat honom sen jag var där sist. Ska också bli roligt att se hur de har utvecklast sen i vintras.

Men det är en riktigt fin ponny, eller hur?

Tuva och Totte

Hur man kan få Sokrates till Totte vet jag inte, men så kallas han i alla fall ;) Nu kommer de försenade bilderna från i tisdags!

Jag är inte så avundsjuk på det (enligt mig) fula schabraket, men något jag däremot inte skulle ha tackat nej till är benskydden:

Jordens fetaste katt ;)

Sokrates

Efter skolan idag ska jag hälsa på min syster och hennes medryttarhäst som hon har två gånger i veckan ungefär. En storhäst till lilla Tuva som är mindre än mig, och så klagar jag på att hästarna är för stora haha. I alla fall, jag fotar lite och filmar, så länge som batteriet på kameran klarar, så förhoppningsvis blir det bilder imorrn eller ikväll. Ska bli kul att se hennes häst, vet inte ens vilken färg den har! Och så kommer bilderna från Kolmården då också...


Kvällen

Tog en lugn kväll, vad duktig jag är. Hade insläpp och kvällsfodring hos Mork, Kastella o Liten o gick till en liten majbrasa som var precis nära där, eftersom både Gunilla, Sofia och Ebba gjorde andra saker...

Min kära syster


Har ni haft en trevlig Valborg?

Dagens ridpass - Mork

Red som sagt en lugn runda i skogen med Kastella. Riktigt mysigt, skönt i skuggan när det är så varmt! Dock börjar  han känna av sin allergi litegrann tyvärr... Så han var seg och anfådd fast vi närstan bara skrittade, men inte alls svettig.

Gud vad jag har saknat honom, utan att märka det♥

Rida Mork och Boris

Ska nu iväg och rida en lite lugn tur i skogen på Mork, som sällskap åt mammas medryttarhäst Kastella som bara springer hem annars. Efter dety ska jag till Eda och rida ett barbackapass på Boris i paddocken, kanske gå en promenad sen, får se... Ska bli kul att sitta på Mork igen, tur för mig att Sofia är bortrest ibland hehe...

Stallet med Sofia

Efter skolan åkte jag med en kompis för vi skulle ta hans om hennes foderhäst och ägarens två andra hästar medan ägaren är i Afrika. Så nu sitter jag här och vi ska snart gå o sova. Smygtog lite bilder när hon skrittade på Liten hehe, säg inget nu ;)

Såhär fin är paddocken...

Sen var jag självklart tvungen att mysa lite med gamla Kastella också, finafina hästen ♥

Såhär bra bilder blir det bara med en mobilkamera i det härliga ljuset i ett stall...

Sen åkte vi med Mork till Sundsmåla ridhus. Jättefint ridhus, stort och bra och inte många ryttare som använder tydligen. Där fanns en jättefin häst som reds samtidigt. Värsta steget! Sen fick vi också se ett några timmar gammalt hingstföl som var så sött så!!

Mork <3

Ska snart iväg och rida ut på Mork en sista gång... :( Har varit härligt att ha honom den här veckan, men han är ju faktiskt Sofias häst nu och det ska bli kul att hon kommer hem också! Men jag har ju en ridtur kvar... Det får man vara glad för!

Sötponny ♥

Dagen

Snart iväg till Mork och rida en lugn tur i skogen med mamma på Kastella. Om jag är snäll kanske hon fotar lite till och med... Sen ska jag iväg till Eda och mocka, för jag har stallet så slipper jag en måndag sen när mitt dumma schema hindrar mig från att komma i tid till Eda. Ser ut att kanske bli en jobbig dag, men nog härlig för jag ska ju rida lilla Boris sen också. Lite barbacka blir det nog eftersom vi tränade så hårt igår, fast han var inte precis trött efteråt men däremot genomsvettig. Elin kommer nog också och "hälsar på", kan bli kul... Fast hon var ifs här igår också =)

Sommar...!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0