Skogsbilder








Fick ingen skarp bild på Magic, men syns det att hon har min fina ljusbruna nosgrimma? ;)


Boris på promenad

Resten av bilderna kommer (förhoppningsvis) imorrn, mitt internet bråkar med mig nu. Det sägs att det ska finnas internet till mig på hotellet så datorn följer med. Men vänta er ingen superuppdatering, jag är ju på semester haha ;)

Välförtjänad vilodag


Tagga tagga tagga
Träningslägret börjar idag och gissa om jag är sugen på att träna!? Trots att jag har ridit ovanligt mycket den här sommaren är det inte alls samma sak som att få rida ett ordentligt dressyrpass eller hoppa "på riktigt". Nu får jag äntligen rida med bett också, men nu när jag var ute i skogen på lördagen gick det inte alls bra. Boris bara tuggade och tuggade och tyckte verkligen inte att det var kul att ha något i munnen igen. Hade fått order av Jessica att vara så lätt i handen jag bara kunde och trots att jag lydde så gick det inte att göra någonting. Men det där löser sig nog med lite träning får vi hoppas! =)
Hästar som har betytt lite extra, Boris
Den första september 2010 började jag då hyra honom. Men vi var långt ifrån vänner... Inte så att han slängde av mig, utan mer att det gick dåligt att rida i allmänhet. Han gick aldrig i form när jag red trots att han gjorde det med alla andra, och smet förbi alla hinder han kunde. Det ledde självklart till dåligt självförtroende hos mig och det gjorde ju inte saken bättre. Men efter många Jessicaträningar, misslyckanden och tårar vände det, någon gång under jullovet 2010-2011 tror jag. Han började lyssna på mig och ridningen blev bättre och bättre.
Fortfarande har jag problemet att han inte rakriktar sig själv mot hinder och hoppar därför inte ifall jag inte rider tillräckligt noga. Ett nytt problem är också mina tävlingsnerver... Detta gäller hoppningen, inför dressyrtävlingen var jag inte alls nervös av någon anledning. Antar att jag helt enkelt inte hade några krav på mig då. Vi satsar ju på hoppningen.
Historien om mig och Boris har inget slut ännu, men som det ser ut nu vill jag ha kvar honom tills jag fyller 18 och sedan gå upp på storhäst. Men det är ju långt dit!

Boris kaxiga min.


Misslyckanden.

En glad dag.



Alla vanliga ridpass med en underbar häst...




Och så tävlingarna...




Bara mys.
Alla dessa ögonblick gör våran resa tillsammans värd varenda minut. Det här är min Boris ♥

142 sidor

Februari 2011

April? 2011


Maj 2011
Det är så synd att jag inte har några biler alls från absoluta början, september 2010. Men då hade jag ingen kamera eller fotograf, och så tänkte jag inte alls på att det kunde vara bra att ha bilder senare...

Bett
Boris hade en vargtand på vänster sida, och en flisa på höger sida. Dessutom hade han avlastat från vargtänderna så att andra tänder hade slitits ner för mycket.
Nu ska jag rida först 10 dagar på hackamoret, sen ska jag rida på ett rakt bett i gummi/plast och variera med ett kort tredelat bett med fasta ringar. Det är så kort att det ska stäckas ut och ligga som ett rakt i munnen.
Det raka plastbettet
Tredelat tränsbett
Det bettet jag hade innan
Hackamoret
Såhär stor skillnad är det i längd på de olika betten. Det raka är 11,5 och jag skulle tro att det långa tredelade är lika långt, medan det lilla bettet är 9,5(!)
Det blir nog superbra det här... Det är inte alls så jobbigt att rida med hackamore heller, jag tycker att Boris lyssnar fint. Det är bara lite svårt att leda med tygeln för då snurrar tränset runt och hamnar fel så att man måste stanna och rätta till det.
Jag fick tänderna i en liten påse haha. Att så små tänder kan göra så mycket problem...
Lite halvkassa bilder, men så blir det om man fotar inne i stallet ;)
Önska Boris lycka till


Fler bilder




Ridalättbild, sådär extra charmigt




Måste bara säga att även om det inte fastnade på bild så börjar ökningarna speciellt i traven gå bättre och bättre, om man jämför med dressyrtävlingens "upp med huvudet o spring så fort det går"...

Härlig känsla




Första gången jag sitter på Boris efter hältan i frambenet... Härlig känsla ♥
Även om det inte var så långvarig vila... Det jobbiga är ju att inte veta.

Ska det aldrig bli bra?
När jag tog in Boris från hagen hörde jag direkt att det lät konstigt om en bakhov, och självklart var skon lös. Tack o lov haltade han inte, men var störd av att skon inte satt så bra. Eftersom han behöver röra på sig skrittade jag barbacka i ca 25 minuter på långa tyglar. Boris var inte riktigt nöjd med den lösningen, men lydde i alla fall... Han tyckte att det var dags att springa nu.
Det är klart att det inte går att få tag i hovslagaren på midsommarhelgen... Suck.
Hel ponny

Förra året
När jag släppte honom i hagen för att hämta Ginger och Felize som Emma och jag skulle duscha var han sällskapssjuk och ville vara med och komma in ifrån hagen igen. Härligt! Kan nämna också att vi tog före och efterbilder på ponnyskruttarna, det syns verkligen hur rena de blev. Och så har jag bilder när Ginger rullar sig så fort vi släppte ut henne... Men de finns på kameran, suck.
Nu ska jag iväg till stallet för att skritta lite till och pussa på ponnyplutt ♥

Aj aj

Sååå Boris-minen när han ska äta gräs, springa och stegra samtidigt...
Jessica skulle försöka hinna titta på honom idag, hoppas han är bra nu =)

Nyttigt

Jag hoppas att det bara är som jag inbillar mig, men jag tycker att Boris tappar muskler mer och mer för varje dag jag ser honom. Han som började bli så fin. Mest av allt vill jag att han ska bli helt frisk så att han slipper stå i stallet och bli stressad för att han inte kan röra på sig när han själv vill. Och helst få bort vargtänderna också.

Boris på promenad
Idag fick Boris äntligen komma ut och gå. Han haltade inte i skritten nu, jag hoppas att han är bra i benet. Vi "promenerade" i tjugo minuter ungefär, blandat med lite betande. Ponnyn var väldigt pigg och stegrade sig flera gånger, fy fy fy. Men han är ju så söt. Det tyckte Diamond också, han är mycket mer intresserad när Boris går förbi hagen än när Magic eller Scarlett gör det...
Lilla ponnyn

Jag har länge trott att det är något med bettet eller munnen som inte är som det ska, men har inte hittat några skarpa kanter på bettet (tredelat och lagom långt) eller lyckats öppna munnen på han för att kolla efter vargtänder. Idag lyckades jag med Emmas hjälp titta på tänderna och tror att jag såg en vargtand, men är inte helt 100 på det. Jag ska be Jessica kolla, hon trodde också att det kunde vara så.
Hoppas att jag kan rida på bettlöst ett tag tills vi får tag i en tandläkare, om det nu är det som är felet. Jag vill ju inte att han ska ha ont, eller att han ska bli för fet. ♥

Boris vecka
Ungefär såhär kommer veckan se ut för min ponny:
Måndag - vila och lite mys
Tisdag - vila
Onsdag - galoppbommar, kanske lite cavaletti
Torsdag - ev. uteritt, annars dressyr
Fredag - dressyr på fält
Lördag - ev. uteritt, annars dressyr
Söndag - dressyr i paddock
Ska försöka variera dressyren, och minst en uteritt ska det bli, måste bara ha någon att rida ut med.
Svårt val
Hoppningen är ju det som både Boris och jag älskar mest, och så kommer det nog alltid att vara. Men frågan är om vi inte behöver en paus, eller kanske sluta hoppa helt, och bara rida över lite småhinder då och då. Eller om jag helt enkelt ska bita ihop och bara träna mer, se till så att jag lär mig rida ordentligt och inte bara förstöra för min underbara hela tiden. För han har absolut inga problem att hoppa. Och han kanske blir ledsen ifall vi börjar satsa på dressyr, Boris tycker ju om att hoppa...? Det vore synd att inte ta vara på talangen liksom.
Frågan är egentligen vart jag vill. Om jag ska rida mer dressyr för att kunna hoppa bättre sen och tävla i det, eller om jag vill satsa och börja tävla dressyr istället för hoppning. Målet med allt är i alla fall att jag ska börja tävla lite mer och lite klasser också, inte bara clear rounder eller programridningar. Jag vill vad som är bäst för Boris, men om jag inte vet vad han vill, hur gör jag då?
För att vara mitt livs andra dressyrtävling och Boris första gick ju söndagens bra. Om vi bara tränar så kommer det gå ännu bättre troligtvis... Så är det värt att ta det näst bästa och försöka lösa dressyren, som ju är närmare ett resultat än hoppningen? Jag börjar bli trött på att efter nästan varje träning och varje tävling bli besviken och lessen för att det aldrig går bra.
Måste tänka noga på det här nu...


Vilodag

Det finns lite mer gräs än såhär som tur är ;)
Dressyrtävlingen
Lätt C:1 gick väl ganska bra, jag är helt nöjd med den, eftersom det var vår första dressyrtävling och allt. 61,48 % blev det på den, och jag kände att det var ungefär så bra det gick. Lite mor handen i halterna, springig efter galoppen och sådär men på det hela bra.
Lätt B:1 kändes bättre, då hade Boris varit uppe i stallet och vilat en halvtimme innan jag värmde upp litegrann igen. Jag fick även nu lite hjälp av Jessica, det gäller bara att jag måste tänka på precis allt. Hela programmet kändes väldigt bra, det är ju inte så många övergångar, vilket jag är usel på. Mellangaloppen blev väl inte så bra, och efter blev det ännu sämre men känslan var ändå bra. Dock så visade det sig inte i procenten som var 59,66...

Min kamera jobbra på, resten av bilderna kommer sen ;)